Vardagsäventyr

Lte tankar bara...

2011-12-10T09:03:00.003+01:00

Alltså. Det här med att jobba. Jag kan få sådan ångest när jag tänker på all tid som ska spenderas på ett jobb istället för på barnen. För sedan jag fick barn så skiter jag i karriären. Jag vill bara ha ett jobb som är roligt, oavsett vad själva jobbet innebär, och där jag kan jobba så lite som möjligt. I och för sig tänker jag att chansen till ett roligt jobb ökar om jag slutför min utbildning men hur jag än resonerar med mig själv kvarstår den där hemska separationsångesten som infinner sig när jag tänker på att lämna även den yngsta på dagis. Hur som helst så ska jag verkligen tillbaka till skolan i augusti och den lilla ska röja runt med ett gäng andra småbarn. Frågan är bara hur vi ska lösa tiden fram till dess. Jag tror jag har en plan. Avslöjar mer på måndag...

En liten pratstund

2011-12-08T20:25:00.001+01:00

Efter att jag sagt god natt till Marius gick jag in till Salma för att säga god natt till henne. "Mamma, sätt dig här och prata med mig lika länge som du pratade med Marius" säger fina flickan och jag sätter mig på sängkanten. "Trivs du på nya dagiset" frågar jag. "Ja, det gör jag" säger Salma och fortsätter efter en liten paus "och jag trivs här hemma också, mamma".

Underbara barn!

2011-12-03T16:45:00.001+01:00

Sjusitsigt...

2011-12-03T16:10:00.003+01:00

Här om dagen åkte vi bil. Payam, barnen och jag. Vi är lite småtrötta och satt tysta. Helt plötsligt utbrister Marius 'åh, mamma, det finns ju sju platser i vår bil'. Jag och P svarar att 'jo, det finns det ju' och Marius suckar lite irriterat. 'Jamen, det betyder ju att vi kan ha två barn till i vår familj ju', hojtade han.

Smart unge. Tycker absolut att vi ska ha två barn till i vår familj.

Oj.

2011-08-06T10:10:00.001+02:00

Jag står i köket och hör en duns från vardagsrummet.
Oj, vad händer, ropar jag.
Det var bara jag som slog mig, svarar Marius.
Oj, då! Vad slog du dig på, undrar jag.
Bara där hjärnan sitter, svarar sonen.

Snart är det vinter...

2011-08-03T20:52:00.003+02:00

Livet är ganska fint just nu. Det enda som gnager är magkatarren som jag inte riktigt kan bli av med och att Katie vaknar mitt i natten, varje natt och har svårt att somna om. Annars är det fint väder och det finns mycket att se fram emot. Födelsedagar, fester och Leila Lindholms nya kokbok! Sen finns det ju mycket att njuta av i nuet också. Katie som håller på att lära sig krypa, Marius som läser bättre och bättre för varje dag och Salma som övar sig i att få ta ansvar genom att vara på gården själv. Andra glädjeämnen är att amma, åka och bada med barnen eller som idag, gå på picknick. Sen har jag ju en ganska fin man också!

Dagens kommentar idag måste vara när jag och barnen väntade på bussen och Salma suckar och utbrister 'jaha, snart är det vinter, Marius'!

En dikt från det förflutna

2011-08-03T14:54:00.001+02:00

Ur min diktbok från när jag var barn. Lilla mormor!

Och jag som kände mig smal...

2011-06-28T23:33:00.002+02:00

Barnen och jag åkte buss härom dagen. Någonstans under resan gnällde Katie i sin vagn och jag ställde mig upp och böjde mig över vagnen för att ge henne nappen. Då började Salma skratta och jag frågade vad som var så roligt. Åh, mamma, sa Salma, när du gjorde så där blev din mage alldeles tokig! Den bara hängde jättemycket!

Glad midsommar!

2011-06-24T18:48:00.001+02:00

Minns ni...

2011-06-24T10:49:00.001+02:00

...hur Katie skrek? Hur frustrerande det var att bebis hade ont i magen och var en så ledsen liten plutt? Hur svårt hon hade att komma till ro på kvällarna? Och helt plötsligt vände det, när hon var någonstans mellan tre och fyra månader. Visst var jag tvungen att amma länge innan hon kom till ro och visst fick man klappa på henne lite innan hon somnade men det gick och tog inte flera timmar. Så helt plötsligt kunde bebis somna utan att ammas till sömns varje kväll men ville ändå snutta rätt länge. Och plötsligt tog hon nappen en dag då min syster erbjöd den till en lite gnällig bebis och nu är allt skrikande ett minne blott.

Visst kan man amma timmar i sträck men till slut gör det ont i brösten. Sen blir det onekligen knepigt att lägga två andra små samtidigt. Och så är det hemskt att se sin lilla unge ha ont och det är frustrerande att vara den enda som kan trösta. Tröst med bröst. Ibland gick inte ens det. I efterhand kan jag önska att jag hade varit coolare och mer avslappnad men det är fan inte lätt med en skrikande unge. Efter bara några minuter känns det som om man ska gå sönder inombords. Försök då stå ut i timmar i sträck. Jag förstår att det finns människor som tappar besinningen och skakar eller slår sina barn. För det är hemskt att vara där, i skriket, frustrationen och rädslan för att det alltid ska vara så.

Ett par gånger grät jag så mycket att jag fick lägga ner barnet och gå och stänka iskallt vatten i ansiktet. Ett par gånger skrek Katie så hjärtskärande och jag kunde inte trösta att jag fick lägga ner henne och gå ut på altanen och andas vinterluft. Men oftast lade jag min kind mot hennes och tänkte att stackars, stackars min lilla älskade unge som har så ont.

Men som sagt. Nu är det förbi och vi bara njuter av varandra! För det är ju så, det är bara en fas, det går över...

Man kan vräka i sig och ändå gå ner i vikt...

2011-06-23T23:47:00.001+02:00

Bara sådär fick jag på mig en klänning som inte ens gick att knäppa innan Katie blev till. Bara sådär. Ingen bantning, väldigt mycket mat, absolut minimum av motion. Att amma är inte bara bra för barnet... Tack för det amningen! Sen att den bara kostade sisådär 130.- nu mot 700.- sist jag provade den var inte helt fel heller. Tack för det Mangooutlet.com! Jag älskar att handla på internet. Det är alltid rea någonstans.
God natt och snart glad midsommar!

2011-06-19T23:31:00.001+02:00

Jag satt i hallen på övervåningen och plockade med lite saker som ska med till Finland. Helt plötsligt inser jag att om jag slutar föra oväsen så hör jag alla tre barnens andetag när de sover. Så blev jag sittande här en stund.

En ny hobby!

2011-06-19T19:09:00.001+02:00

Har upptäckt instagram. En app för iphone där man kan dela sina bilder med andra samt använda olika filter på sina bilder. Beroendeframkallande! Om nån vill följa mig så ladda hem och sök på marresmamma.

Jag som älskar foton! Har tagit en massa på barnen idag som jag pimpat. Den ovan är gammal men denna togs idag;

Och den här;

Se mer på instagram.

Och ja, jag ska uppdatera bloggen snart igen! Tudeluu!

Salma

2011-06-03T19:53:00.001+02:00

Allra finaste Salma fyllde fyra i förrgår. På kvällen stoppade jag om henne och undrade om hon hade haft en fin födelsedag. Ja, det hade hon. Sen var hon tyst en stund innan hon utbrast; men shit, jag kan inte förstå att jag har blivit så här stor!

Störst av allt är kärleken!

2011-05-25T22:36:00.001+02:00

Jag gick runt och plockade i huset medan Katie sov och de stora barnen lekte i trädgården. Plötsligt låg där en liten babysocka och skräpade på vardagsrumsgolvet och jag blev alldeles varm inombords. För jag har en bebis och hon är så underbart fin och jag är så kär så jag nästan går sönder!

Lilla mormor...

2011-05-24T12:52:00.001+02:00

Min mormor dog i förrgår. Så här såg hon ut för ungefär sextio år sedan när hon gifte sig med min morfar.
Min mormor och jag hade inte en särskilt nära relation de senaste åren men hon uttryckte flera gånger hur stolt hon var över mig. Att jag lyckades studera samtidigt som jag hade små barn, att jag hade hittat mig en så bra man och att jag var en fantastisk mamma. Och det var fint att höra.
När jag tänker på Mammo kommer jag alltid att tänka på plocka blåbär i skogen, smörstekta kantareller, stickade raggsockar, korsord som hon löste med ord som hon stavade lite hur som helst så det skulle passa in, hur hon sörplade när hon drack filmjölk ur glas, korvsoppa, hur hon sjöng för sina barnbarn när de skulle sova, leka koja på lilla berget, spela memory och att hon tyckte hela världen var en ganska läskig plats förutom hennes älskade Virkby. I hela sitt liv sminkade hon sig aldrig, drack aldrig alkohol och flyttade aldrig ifrån den by hon växte upp i. Men hon reste gärna, helst till Kanarieöarna, och hon gjorde till och med en ansträgning att lära sig engelska på äldre dar. Hon hade dock väldigt svårt att få till uttalet så det var aldrig någon som förstod henne men hon var stolt över sig själv!
Hon såg glädjen i det lilla, det vardagliga, och fann största glädjen i att dansa, vara ute i naturen och i sina barnbarn.

Montera mera...

2011-05-22T11:23:00.001+02:00

Ikea är ju inte direkt kända för att skicka med extra skruvar i sina möbelförpackningar. Därav kändes det inte jättebra att upptäcka att jag hade sisådär tio stycken kvar när min hylla var monterad och klar.

Jag kommer väl aldrig att våga ställa nåt på den hyllan.

På jakt efter den tid som flyr...

2011-05-18T12:53:00.001+02:00

Önskar att tiden kunde gå långsammare. Jag njuter av min bebis men önskar att jag kunde njuta ännu mer. Aldrig har jag älskat bebistiden så mycket som denna gång! Små mjuka, korviga bebisfingrar som drar i mitt hår eller pillar på mitt halsband. En varm och mjuk liten bebiskropp som ligger nära och andas mot min hals i nattmörkret. Stora, mörka ögon som oförskräckt studerar varje detalj i mitt ansikte och en helt sagolik, tandlös mun som skrattar högt av lycka varje morgon när mamman äntligen vaknar av allt bebisjoller!

Lycka!!!

Min dotter Monet.

2011-05-17T22:36:00.001+02:00

Art by Salma.
Den översta bilden är uppenbarligen nån från vår familj och inte en kanin som man kan tro. Väldigt många i familjen har väldigt utstående öron...
Den undre bilden är morfar som är väldigt pruttig.

Riktiga mästerverk!

2011-05-13T18:44:00.001+02:00

Alltså, nu är så förtvivlat trött på all jävla elektronik som inte funkar! När jag går in på min blogg finns inte mitt senaste inlägg kvar! Inte har jag sparat det heller någon annanstans! Telefonen är trasig (den andra i raden av iphones) och datorn likaså. Är det förståeligt om jag gråter en skvätt?

Framtiden tur och retur...

2011-05-11T22:19:00.000+02:00

För lite mer än fem år sedan satt jag på Arlanda flygplats och försökte att inte gråta. Jag väntade på att min man skulle komma till Sverige från Iran. Han skulle landa halv elva på förmiddagen. Det var andra gången han försökte lämna Iran och den här gången hade jag fått försäkrat av hans syster att han verkligen fick gå på planet. Det hade gått sju månader sedan jag såg honom senast och Marius hade hunnit bli nio månader. Han satt i sin lilla röda vagn och gurglade. Jag satt på en hård bänk och försökte hålla tillbaka tårarna. Jag var glad men så enormt nevös. Tre gånger ropade någon ut i högtalaren att planet från Teheran var försenat. Tänk om han inte var på planet? Men det var han. Han var en av dom sista som kom ut i vänthallen och som jag grät! Och han skrattade. 'I am here now', sa han, om och om igen, och jag ville aldrig släppa honom.

Som jag led av vår separation, så till den grad att det var svårt att knyta an till Marius. Samtidigt var Marius den som fick mig att stå ut. För det är fruktansvärt att bli att inte ha något val. Att inte få vara med den man älskar. Inte kramas, inte se varandra, inte ta på varandra, inte bråka, gnabbas, sova bredvid varandra. Och det värsta; att inte veta när man kommer ses igen.

Det var en extremt jobbig tid men när vi gick ut från flygplatsen, ut i det fantastiska majvädret med strålande sol och klarblå himmel så var det som att jag kunde andas igen. Det var då vårt liv tillsammans började på riktigt.

(I min plånbok ligger alltid den biljett jag köpte den morgonen för att kunna åka Arlanda express ut till flygplatsen och möta P. )

Jahaja...

2011-05-06T11:16:00.001+02:00

Idag blev jag väckt av en Salma i änglavingar. Det var fint. Trots detta känner jag att idag hade det varit skönt att få vara ensam hemma en stund. Det var ändå ett halvår sen sist. Det hade också varit trevligt med en dag utan att behöva torka någon annan i rumpan, kunna ha kläder en hel dag utan att få kräkfläckar på dom, kunna prata med någon som inte mitt i en mening får ett utbrott eller äta en middag utan att hälften av middagsgästerna måste gå och bajsa mitt i (för även om man inte är känslig för kiss o bajs så blir det inte riktigt samma gourmetupplevelse att hugga in på köttfärslimpan just precis när nån ropar 'fääärdig')...

Men eftersom P jobbar i natt ska han sova nu p dagen så jag antar att dessa dagdrömmar inte slår in just idag. Vilket är helt okej för ikväll får jag vuxensällskap så då har den här känslan gått över till imorgon och jag kommer då byta bajsblöjor med nyfunnen energi och lust!

Matbrist...

2011-05-04T17:54:00.001+02:00

Salma och jag väntar på bussen tillsammans med ett gäng pensionärer. Plötsligt slänger Salma armarna i vädret och utbrister 'ååååh, jag svälter ihjäl, varför får vi aldrig nån mat hemma'.
Tio par pensionärsögon stirrade bakom åttiotalsglasögon medan jag försökte med 'nämen lilla gumman du har ju varit på dagis, du har väl fått mellis på dagis'. 'Nääähä, du, det är bara Marius som får mat hemma' suckar Salma och skakar på huvudet och jag är glad när bussen kommer för pensionärernas blickar håller på att göra brännmärken på min rygg.

Jag vet inte om gruppen av äldre nu faktiskt trodde på min lilla rara treåring men tur var väl att hon inte sa att det bara var jag som åt för med tanke på min mages storlek skulle det ju faktiskt kunna tolkas som sanning!

Legacy...

2011-05-03T18:53:00.001+02:00

'Mamma, titta', skrek Salma när vi väntade på bussen. 'Vi hoppar i vattnet, sen hoppar vi här och så gör vi spår så folket vet att vi varit här'.

Alltså, ungefär samma sak som när jag bloggar. Man vill lämna nåt efter sig.

Här var det livat...

2011-05-03T11:26:00.001+02:00

När vi vaknade imorse hade Marius kommit i målbrottet och jag fick ångest över vad fort tiden gått och har jag verkligen missat tio år av hans liv? Vad gjorde jag då? Facebookade? Men nej, det visade sig att barnet har stämbandsinflammation så nu sitter vi här i vardagsrummet igen. Jag i soffan och ammar och Marius och Salma framför tv:n. Och så fort jag har uppdaterat bloggen ska jag slösa bort lite tid framför facebook. Känns som om jag förtjänat det eftersom jag idag inte behövde ljuga om att barnen är sjuka för BVC när sköterskan ringde och undrade var jag och Katie höll hus. Det är inte direkt första gången jag missar en tid... Äh, jag har inget vettigt att berätta om så nu drar jag till ansiktsboken och skriver nåt o-vettigt där med!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Ööööh...

2011-05-02T10:49:00.001+02:00

Alltså. Forskarna hävdar visst att kvinnor inte blir dummare av att vänta barn eller amma men jag är i alla fall säker på att jag inte blir smartare av att spendera timmar i soffan, ammandes, med Bolibompa på tv:n. Skönt, det är det, men inte särskilt stimulerande att se tecknade bilar som ska campa i bergen eller talande verktyg som inte vill hamra. Synd att vi precis missade pingu. Han pratar ju inte på riktigt utan mumlar bara på det där obegripliga pingvinspråket och då kan man ändå låtsas att han säger något smart.

Lekmamman!

2011-05-01T17:58:00.001+02:00

Salma med en 'frysen' (egentligen torkad) mask...

Idag lekte jag kurragömma med barnen. Ibland gör jag sånt och är den där fantastiska lekmamman. Salma räknade och jag och Marius gömde oss. Jag tyckte att jag var fyndig som gömde mig i det släckta badrummet och när Salma så småningom öppnade dörren morrade jag det värsta 'moahaha' jag bara kunde, hehe. Det var väldigt roligt tyckte jag. Det tyckte inte Salma. Hon blev så rädd så hon kissade på sig.

2011-05-01T16:04:00.001+02:00

Skönsång...

2011-05-01T15:39:00.001+02:00

Jag vaknade till tonerna av Salmas morgonsång; 'ååååh, bajs, ååååh, baaajs, bajsbajsbajs, bajskooorv'.
Det var en trevlig omväxling från 'aaah, Marius slog mig/retade mig/slickade på mig/tog min snorkråka' (sagt med den gnälligaste röst en treåring kan framkalla).

Oavsett hur man känner för bajs och snorkråkor blir man otvivelaktigt exponerad för sådant när man har barn. Det blir nästan komiskt när andra inte inser det. Som igår då min mans vänner var över på middag och kvinnan i sällskapet ska berätta om dålig livsmedelshantering p ett tidigare jobb. I all välmening säger hon att hon kanske ska vänta med att berätta de äckliga detaljerna till maten är uppäten. Inombords tänker jag att hon kan ju förstås inte veta att jag samma dag blivit kissad på (av Katie), tvättat hela familjens underkläder (endast två av fem är torra i den här familjen, och en vecka i månaden bara en av fem) samt att jag, när jag dammsög, hittade en hoprullad gammal kissblöja under sängen. Och den har legat där länge... Dessutom slår det aldrig fel, varje gång vi ska äta måste minst en unge bajsa.
Men som sagt, utåt sett ser vi ganska normala ut och kvinnan i fråga har ju ingen aning om vilket äckelpäckel som döljs bakom medelklassfasaden, hehe! Nu ska jag, håll i er, gå och torka bajs.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Könshår eller genushår...

2011-04-09T15:58:00.004+02:00

Trots att alla män/pojkar i vår lilla familj har långt hår är det tydligt att barnen har fattat att normen är att det manliga könet bör ha kort hår. På dagis fastnade nämligen Marius med håret i dragkedjan till fleecetröjan och dagisfröken skojar om att de kanske måste klippa av det för att få upp dragkedjan. 'Då kommer du se ut som en riktig pojke' säger Salma som går förbi.

Eller som här om morgonen då jag ligger och ammar Katie och jag hur Salma säger till Marius 'du ser ut som en liten flicka, du Marius, för du har långt hår men det gör inget för jag vet att du är en pojke ju'.

Det finns en dagispappa som titt som tätt undrar om jag inte ska klippa av min son håret. Jag brukar kontra med att min man också har långt hår, kanske jag borde klippa av honom håret också?

2011-03-22T19:43:00.001+01:00

Mina hjärtan.

Om jordbävningar och tsunamis...

2011-03-14T10:26:00.004+01:00

Marius satt bredvid mig igår och tittade på CNN. Dom visade bilder från förödelsen efter tsunamin i Japan. När jag stängt av satt Marius tyst en stund. Sedan pratade vi lite om jordbävningar och jättevågor. Marius var lättad över att höra att det inte är troligt att det inträffar här. Jag är också glad för det. När jag ser bilderna på hur människors liv bokstavligen slås i spillror är det som om hjärnan går på repeat med 'gode Gud vad jag är lyckligt lottad'.

I morse hade jag på tv 4 nyheterna. Jag stod i köket och gjorde kaffe medan Marius och Salma var i vardagsrummet. 'Mamma, Japan är fortfarande trasigt' konstaterade Marius efter nyhetssändningen. Och det är ju sant.

Mars, mars, måne...

2011-03-14T10:06:00.003+01:00

Vart tar dagarna vägen?

2011-03-12T16:19:00.004+01:00

Barnen bakade chokladbollar till sin pappa på hans födelsedag. Det var mycket uppskattat av alla inblandade, särskilt när barnen upptäckte att man kunde äta upp smeten under pågående tillverkning.

Salma provar sin nya sommarklänning. Så att hon vet att den passar i sommar. Sånt tycker jag är bra. Framförhållning.

Jag och min bebis. Vi hänger rätt mycket ihop. I min bebisbok står det att bebisenännu inte fattar att den är en egen varelse som faktiskt inte sitter ihop med mamman men att snart börjar bebisen inse att vi är två separata varelser. Det står dock ingenting om när mamman inser att bebisen inte är en del av henne för det känns som om vi är ett. Det kanske kommer när amningen är över? Jag borde ju veta detta men jag kanske inte riktigt har separerat mig från de andra två heller än...

Ett bevis på att jag är en supermamma. Eller bara ett sätt att komma ihåg hur många ungar man har och vad dom heter när hela huvudet är fullt av amning och sömnbrist...

Finaste bebisen i världen. Och hon är min!!!

Nja...

2011-03-08T22:11:00.002+01:00

Okej. Det mesta funkar fint här hemma förutom just själva insomnandet på kvällen. Lustigt att det är så svårt just då. Katie vill bara somna i mammas famn, helst med en tutte i munnen. Och det kan man väl förstå, det är ju det bästa en liten bebis kan föreställa sig. Några kvällar har bebis somnat själv men för det mesta är det mamma som gäller... Så är det just nu. Annars är det, som sagt, bra.
Fast jag känner mig lite ensam. Det är ju svårt att gå iväg och få lite egentid för ifall bebis vaknar måste jag rusa hem. Hon vill ju som sagt bara ha bröstet på kvällen och natten, alltså mamma. Pappa duger då rakt inte, hon bara gråter. Men det är väl en fas som allt annat.

Försäkringskassan betalar...

2011-03-03T12:29:00.006+01:00

Kappa från nelly.se, Rules by Mary.

Blus från bubbleroom.se, Vila.

Klänning från kii.se, av den helt underbara Ida Sjöstedt.

De är så fina att jag smäktar! Ville bara dela med mig av de finfina saker jag stöter på på webben medan jag sitter och ammar. Om man betänker att jag ammar ca fyra timmar varje dag så är det underligt att jag inte handlar mer på nätet än jag faktiskt gör.

Om jag skulle ha obegränsade möjligheter att handla vad jag ville skulle webbhandelns omsättning fördubblas under min mammaledighet! Nu får jag ju bara några tusen mer än minimibeloppet av föräldrapenning så sådana enorma shoppingorgier blir det ju inte...

Snart vaknar bebis så nu måste jag hinna laga lunch, sätta igång en tvätt och sedan plocka upp all lera som barnen haft ner på golvet!

Snart är vintern slut...

2011-03-01T10:07:00.002+01:00

Vardagen funkar fint nu. Katie och jag går upp med Marius och Salma vid sju ungefär och på kvällen somnar hon vid åtta. Hon sover till fyra, fem på morgonen nu och sen vidare efter amning. Även små barn gillar rutiner, det är min övertygelse. Sen får man ju själv utforma vilka rutiner som passar en själv och ens familj. Det svåra är ju att få tre barn i olika åldrar att 'matcha'. Igår skulle stora barnen borsta tänderna och sova precis när Katie skulle kvällsammas. Det o-matchade eftersom jag passade på att sortera in tvätten och städa lite i badrummet medan Marius och Salma kollade på Bolibompa. Katie var ju så pigg och badrummet så dammigt... Men, men, även det löste supermamman galant och vid kvart över åtta låg alla barnen i sina sängar. Katie sov men jag var ju bara tvungen att gräva lite i en låda och så vaknade hon med ett tjut och somnade inte om ordentligt förrän efter nio. Nu var ju inte det någon katastrof men jag blev irriterad på mig själv.

Det är lite som när man fått sitt första barn och man ideligen ska rätta till filten eller tröjan fast ungen sover och så väcker man honom. Numera tänker jag att om barnet sover så är hon ju nöjd så varför ska jag där och peta?

Hur som helst. Nu börjar saker och ting handla om annat än sömn även om det inte låter så på bloggen. Jag filar på hur jag ska ha min trettioårsfest och Katies dop. Åh, vad jag längtar efter fest! Till våren, till våren...

Ha det bra alla vänner, snart är vintern slut!

Nu tar jag till det tunga artilleriet...

2011-02-24T21:29:00.002+01:00

Så. Bebis somnade fint igår vid kvart över åtta, dock i min famn efter amning, och jag la henne i hennes säng. Jag tog mig ut till en vän, kom hem vid halv tolv och somnade som en stock. Vaknade vid halv sex av att brösten var stora som Dolly Partons och stenhårda. Katie sov hela natten! Och verkligen HELA natten. Nu sk jag inte klaga på hur det är annars för vanligtvis sover hon till tre, fyra och det är mest själva insomnandet som är ett problem. Men jag har bestämt mig för att införa schemat som jag utformade när Marius och jag inte fick saker och ting att gå ihop. Det bygger på min teori att man första utarbetar hur man vill ha vardagen med bebisen och sen inför rutiner som passar en själv och underlättar för bebisen att få en vettig dygnsrytm. Jag tänker att det är grundstenen för att få en harmonisk liten plutt som man sedan kan få att exempelvis sova i egen säng. Så nu går vi upp samma tid varje morgon, går ut samma tider på dagen (hon sover bäst i vagnen på dagen), det blir bad varje kväll (gör små bebisar sömniga och lugna) för att sedan läsa saga, amma och försöka sova i egen säng om det är läge för det.

Tror ni det funkar? Funkade för Marre och mig när han var bebis och han var världens gnälligaste. Vi blev båda nöjdare av att införa schemat och han sov mycket bättre. Sen fick jag ju lite motion också av att dra vagn flera gånger varje dag... Jag håller er uppdaterade! God natt!

En sån karl...

2011-02-22T10:29:00.004+01:00

Min snälla make köpte en klänning till mig igår. 'Jag önskar att jag hade mer pengar så jag kunde ge dig allt du vill ha' sa han. Det var fint sagt men bortsett från det som pengar kan köpa (ny bil, lägenhet i stan, nya möbler och sånt) så har han ju gett mig nästan allt jag vill ha. Om jag är ledsen och vill prata finns han alltid där. När han jobbar och jag ringer och ber honom komma hem så kommer han. Vill jag gå iväg själv stannar han hemma med barnen. När vi krisade gjorde han allt som krävdes för att vi skulle kunna arbeta oss igenom det. Nä, vi är inte jämställda än, men vi båda jobbar på det. Vi kommer dit så småningom men det viktiga är att vi tillsammans vill komma dit. Så mycket mer än kärlek, respekt och tillit vill jag inte ha av P och det tycker jag att jag får.

För övrigt handlar jag tillräckligt för oss båda...

Jamen det går ju, trots allt...

2011-02-21T10:54:00.004+01:00

Det går i sådana perioder! Några veckor av skrik, några veckor lugn och sen skrik och gnäll igen. Här funkar mitt mantra utmärkt 'det är bara en fas, det går över, det är bara en fas'.

Oavsett hur mycket skrik en kväll bjuder på så vaknar min fina bebis och spritter av glädje när hon ser mig. Och jag blir lika glad, jag. Då känner jag mig helad igen och tänker att jag står ut med en kväll till. Och när jag ligger där och tänker att allt går fast man knappt tror det så kommer de stora barnen och vill mysa och så är hela sängen full med barn och mammor och pappor och det är ju faktiskt helt magiskt underbart.

I mörkret kan ingen höra dig skrika...

2011-02-20T10:11:00.004+01:00

Igår somnade inte bebis förrän vid tio. Jag ammade och ammade och varje gång jag la ner Katie tog det nån minut och sen skrek hon. Efter två timmars nattning var jag så irriterad att jag började gråta. När hon grät blev jag ledsen för att hon inte fick ro eftersom jag visste att hon var så otroligt trött och när hon ammade kunde jag inte sitta ordentligt eftersom jag lyckats dra på mig ryggskott och då grät jag för att jag tyckte synd om mig själv. Någonstans runt fjärde skriksessionen och jag satt och vaggade sängen i förhoppning att hon skulle somna sa jag fula ord rakt ut i mörkret och sen grät jag lite till eftersom jag sagt dessa fula saker högt. Naturligtvis somnade Katie för att minuten senare börja skrika igen och jag var tvungen att gå därifrån en stund. Efter att ha pratat lite med P i telefon för att få moraliskt stöd och J dykt upp som en räddare i nöden av mitt förstånd kunde jag ta upp bebis och amma lite till. Sen somnade hon i min famn och jag bar upp henne till sängen och viskade 'förlåt' och 'mamma älskar dig' i min älskade bebis öra...

Det är så svårt. Att någon man älskar så mycket får en att må så dåligt ibland. När Katie är pigg och glad är det rosenskimmrande familjelycka men hon har så svårt att somna och sova vidare. Det är samma sak på dagen som på kvällen och jag vet inte riktigt vad annat jag kan göra än att amma och bära... Men det funkar bara med mig, med mamma. Och det gör det ännu mer frustrerande.

Nu skriker bebis så jag måste gå...

Åh, Johnny om du såg mig nu...

2011-02-19T18:59:00.002+01:00

Tydligen har Johnny Depp någon gång sagt att det vackraste man kan se är en mamma med sitt barn. Här kissar ena ungen på sig, den andra skriker i babysittern, den tredje gråter för att barnprogrammet han älskar är slut och jag försöker sminka mig inför min egen tid senare ikväll.

Medan jag vrålar åt barnen att sluta skrika tänker jag att det var nog inte detta vår käre Johnny menade...

Livet är nu...

2011-02-18T10:28:00.002+01:00

Mina tre barn. Friska, vackra, duktiga. Det är ju helt otroligt. Underbart. Jag är så lyckligt lottad och tänker varje kväll att ingenting, någonsin får hända mina små. Att det inte är självklart att få tre fina barn och att få ha det så här bra. Samtidigt tar jag ju min situation för given, varje dag. Men då är det ju bra att då och då påminna sig själv om att det faktiskt inte är givet för alla.

Om någon vill läsa lite om de både djupt tragiska och samtidigt fantastiska familjeöden som finns där ute föreslår jag att ni kollar in Finnjonnas blogg eller Änglammas blogg ...

Ha en fin dag och njut av livet!

I väntan på...

2011-02-11T11:42:00.003+01:00

En liten kanin och hans vagn har flyttat hem till oss i väntan på att Katie ska bli större. Världens sötaste! Salma tittar så avundsjukt på ekipaget där det står på min fina byrå att jag antar att jag får köpa samma till henne. Födelsedagspresent kanske?

Hoppas ni alla har det bra i snöyran. Vi ska stanna inne och fixa lite och längta efter att bussarna börjar gå igen...

Mys-pys...

2011-02-10T22:19:00.009+01:00

Marius har ju lärt sig läsa, som jag säkert nämnt tidigare, och jag är så stolt! Han läser på skyltar och mjölkpaket och Salma är väldigt imponerad. Han läser på bokryggarna i bokhyllan och gillar att kolla in vilket märke det är på kläderna vi har på oss genom att läsa på loggor och tvättrådslappar. I badrummet läser han på alla mina tuber med hårgelé, hudcreme och tandkräm.

Inser att jag måste gömma undan sånt som tuben med glidmedel så jag slipper jobbiga frågor...

För övrigt så skulle vi ha myskväll ikväll. Naturligtvis dämpar vi belysningen lite, jag sätter på Bolibompa och tar fram varsin skål med chips till barnen och ska göra lite te till mig själv. Samtidigt som Katie bajsar ner hela babysittern så hör jag Marius ropa 'Salma står i kisset'. Efter att ha torkat upp Salmas olycka, duschat av båda barnen och satt på tvättmaskinen hade jag liksom förlorat lite av den där myskänslan. Det hade inte Marius. 'Mamma' sa han entusiastiskt när vi gick upp för att sätta på pyjamasen 'så här mysigt kan vi ha det varje kväll'.

Blir det finare än så här?

2011-02-09T19:16:00.003+01:00

Fina saker från House Doctor som man antingen kan drömma om eller klicka hem från lite olika webbshoppar...

En söt kökshandduk.

Vackraste lamporna.

Stilfullt kuddöverdrag.

Vacker tavla.

Snygga koffertar. Jag gillar den turkosa bäst!
♥

Vardagsmat...

2011-02-08T12:21:00.003+01:00

P hade en arbetskamrat med flickvän över på middag i söndags. Mycket trevliga människor och väldigt unga. Vi tittade på Solsidan tillsammans efter maten och det unga paret, som inte har barn, och jag, som har ganska många barn, skrattade inte riktigt åt samma saker. Jag frustade över stackars Annas amningsproblem och garvade igenkännande åt mammagruppens konversation. Det unga paret skrattade mest åt Åke och hans parakit och drog bara aningens på munnen åt det som fick mina ögon att tåras av skratt. Inget konstigt med detta. Vi är i olika faser i livet men det är alltid fascinerande när man upptäcker att det som är vardag för mig är helt okänt för någon annan...

Vyssan lull...

2011-02-03T21:24:00.003+01:00

Vi har beställt vyssan lull tassar. De monteras på spjälsängen och sedan kan man vagga den. Katie vill fortfarande inte ta napp så när hon ammat två, tre,fyra gånger på kvällen och hon är trött, ofta sovande, och jag lägger henne i sängen så vaknar hon till och skriker. Hon vill suga men jag har vid det laget ont i brösten och vill göra annat än att amma. Ja, så är det. Jag vill inte amma hela kvällarna. Ibland vill jag kolla på tv (fast det kan man göra medan man ammar iofs), röja i köket, lägga en ansiktsmask, ha sex. Problemet är ju inte att bebis inte är trött, hon kan bara inte somna. Om jag håller henne vill hon snutta. Ligger jag bredvid henne vill hon snutta. Får hon inte det skriker hon oavsett om hon är nära eller inte. Väldigt påfrestande att se ett så trött barn skrika och inte kunna hjälpa annat än genom att amma. Det betyder ju att det bara är jag som kan hjälpa och hur kul blir det i framtiden om jag alltid måste amma Katie till sömns?

Så nu ska tassarna testas. Hoppas bara de kommer imorgon som utlovats! Och att de funkar...

Vardag...

2011-01-17T17:21:00.003+01:00

Idag har varit en slapp dag. Jätteskönt. Fina Alexandra och Oscar var här nästan hela dagen och lekte. Salma är lite förälskad i Oscar och vill gärna leka nära honom. Oscar däremot är mer intresserad av att leka med Marius...
Jag 'lekte' mest med Alexandra. Vi pratade om allt som är viktigt och sen internetshoppade jag en finfin klänning som var nedsatt från 1500.- till 400.-. Fynd, tyckte jag och Alex. Fortfarande alldeles för dyrt, tyckte P. Jag ignorerade honom. Vi åt köttbullar och spaghetti till lunch och nu sitter jag här med en sovande Katie och tittar på Bolibompa med Marre och Salma. Vi väntar på att få persisk mat till middag. Om Katie sover ikväll kanske det blir en film och lite chips.
En bra dag, helt enkelt.

För övrigt har Salma och Marius bestämt att dom ska bli glassbilsförare när dom blir stora. Dom ska sälja mycket glass och äta lite grann också. Låter bra, tycker jag.

Pimpat...

2011-01-16T22:14:00.002+01:00

Har pimpat badrummet lite den senaste tiden. Svårt att göra nåt åt de fula väggarna eller det skabbiga golvet men man kan ju tillföra lite fina detaljer och färg. Jag valde mestadels lila.

Tvålkopp från Presenterian i Jakan, tvål från Lush som finaste Anne och Edward kom med.

Hängare från Lilla Tussilago, 19.- st på rean och lila handduk från HM.

Lila plåtaskar från Madame Stoltz/ Presenterian. Älskar dem (de är ju prickiga)!

Hängarna igen och ena hörnet av en mörklila badrumsmatta från HM. Det är i alla fall lite mysigare att nyttja toaletten nu!

Så. Nu har jag inte så mycket mer att berätta annat än att jag fick komma ut ur huset igår kväll och drack lite vin med Ellinor och Karin. Det kändes fantastiskt skönt!

Nu är det god natt för mig! Tjing!

Vill bara dela med mig...

2011-01-15T14:46:00.002+01:00

Vårens snyggaste jacka! Det är en Odd Molly som knappt finns längre, tror den är från förra året... Åh, vad jag vill ha! Min gamla (Nyla trenchcoat från Rules by Mary) slet jag ut under min graviditet och som jag sörjer den! Men den här godbiten skulle lindra sorgen en aning...

Och dom här... Rislampor från House Doctor. Som små sagobollar! Dom skulle göra sig ypperligt i mitt kök!

En liten promenad...

2011-01-15T11:17:00.003+01:00

Igår tog Katie och jag en promenad i det fina vädret och jag irriterade mig på att än en gång är det sandat bara precis fram till bommarna i backen bredvid vårt hus. Mellan dessa bommar är det is täckt av snö. På andra sidan är det också sandat men så klart inte hela vägen fram. Hade jag lite sand skulle jag fixa det själv men tyvärr...

Katie sover som en stock i sin vagn, tack för det Kronan!

En glad mamma. Jag ser så glad ut för jag gick och planerade vad som skulle utgöra fredagsmyset. Chips med dipp? Godis? Kakor? Sånt gör mig glad. Och så var det ju väldigt fint väder. Trevlig helg!

Rutinerna ska segra!!!

2011-01-11T14:10:00.004+01:00

Jag känner mig så låst. Bebis skriker ofta och mycket och det enda som hjälper verkar vara mamma och mammas tutte. Ibland inte ens det. Vill bara få ordning på kvällarna så att bebis får sova och jag får andas lite själv. Längtar dessutom så himla mycket efter att få komma ut en kväll! Missförstå mig inte, jag älskar mina fina barn och vill verkligen vara med dem men just nu känns det som om det är bara jag som kan lägga liten och fixa kvällar och nätter helt och fullt. Och visst, hon är så liten men jag känner mig ändå låst och jag känner ändå att jag vill komma hemifrån ibland utan barn. Men snart så. Tiden går ju så fort och även om bebis inte fattar än att vi har rutiner i den här familjen så tror jag att det ger utdelning i slutändan om vi mer eller mindre håller oss till dom. För det mesta funkar det ju och när det inte gör det är det mest jag som lider av det. Ja, förutom när det är magont som drabbar Katie, då lider hon nog mer, lilla korven min.

Saknar mitt sociala liv. Det är svårt att ha ett med en gråtande bebis. Bästa Pernilla var dock här ett par dagar och fick höra bebisens värsta skrikperiod. Tack för att du stod ut! Det var så skönt att ha någon här när P jobbade! Du anar inte hur ensam an kan känna sig med ett gråtande barn...

nytt år igen...

2011-01-02T13:47:00.003+01:00

År 2010. Nu är det slut och kommer aldrig mer igen. Det var ett långt år, kändes det som. Jag var gravid från februari till november och det stormade rejält i början av graviditeten. Vi var inte riktigt överrens om hur vi skulle göra med det lilla frö som sen blev en Katie. Det gjorde våren väldigt tung och dyster. Vi gick i samtalsterapi under sommaren och insåg vad som är viktigt i vårt gemensamma liv. Antagligen det bästa vi gjort för oss. Nu är livet lättare och vi är lyckliga och har precis varit gifta i sex år. Så det blev ett fint år till slut och jag har lärt mig så mycket om mig, mitt förhållande och min man.

Sen tycker jag att jag lär mig nya saker för varje liten unge vi får men säkerligen slutar jag inte göra misstag för det! Varje dag för med sig nya situationer som måste tacklas och fasiken vad svårt det är att alltid göra som man tänkt eller tror är det rätta. Ibland vet man ju inte förrän efteråt. En sak är säker, det här året har i alla fall inte varit tråkigt och jag misstänker att nästa inte heller blir det. Oavsett om det för med sig bra eller dåliga saker.

Det lär ju i alla fall bli ännu mer snor, kräk, bajs, kiss, hämta på dagis, lämna på dagis, pussar, kramar, trots, disk, tvätt, storhandling, skrik, gråt, skratt, pulkaåkning, Laxviksbad, födelsedagskalas, lördagsgodis, internetshopping, ringa försäkringskassan, vad-ska-vi-laga-för-mat och blöta galonkläder. Helt underbart, alltså!

2010-12-31T14:58:00.005+01:00

Jag i min nya fina kofta, min julklapp till mig!

Allra finaste barnen på Naturhistoriska igår!

Sötaste bebisen.

Salma sitter och äter frukost när P frågar hur hon mår. Pappa, jag har SÅ ont i halsen, säger Salma. P ojar sig och frågar om hon har ont någon annanstans också. Jaa, säger Salma, i hjärnan!

2010-12-28T11:48:00.002+01:00

Igår började P jobba. Han jobbar ju natt så jag fick lägga barnen. Katie skrek förstås större delen av kvällen och jag ammade och tröstade och önskade att P varit här för att trösta mig. Vid tolv somnade vi och ikväll tar vi nya tag.

Vi hade i alla fall en fin jul och jag har fått några helt underbara leenden av min bebis. Bästa julklappen!

2010-12-28T11:40:00.001+01:00

Lite bilder bara.

Slänga och sortera...

2010-12-20T21:03:00.002+01:00

Igår kväll var inte bra för bebis. Inte så bra för mig heller eftersom det är jobbigt att lyssna på en liten som gråter och har ont. För igår var det definitivt magen som var gasig och Katie kunde verkligen inte komma till ro. Kvällen innan var också knepig. Jag försökte mig på lite vuxenliv med Sofia och Emelie men bebis hade svårt att sova. Hon somnade en liten stund och grät sedan. Jag ammade lite och hon somnade. Hon grät och P vaggade henne till sömns. Efter tio minuter grät hon. Och så höll vi på till klockan var tolv och jag la mig för natten och tänkte att jag liggammar så vi båda kan sova. Katie suckade, slickade en gång på bröstvårtan och slocknade. Och så var den kvällen slut och vi sov till halv fyra innan bebis ville äta igen. Igår somnade Katie med P's hjälp men ikväll badade jag henne, ammade och sen somnade hon fint strax efter sju i sin säng. Vi har hunnit montera ihop ett skrivbord till barnen och sortera alla (ja, ALLA) leksakerna. Fasiken, vad det känns bra att slänga bort en massa skit! Imorgon (om jag får lagom med sömn) ska jag satsa på en långpromenad och sedan sortera mina kläder. Tjing!

Ett rejält träningspass...

2010-12-16T17:11:00.003+01:00

Katie väger 4100g och jag väger som innan graviditeten och kan ha i princip alla mina vanliga kläder! Jag blev så glad när jag upptäckte detta. Glädjen grusades något dock när jag insåg att det ändå inte blir så att jag kan använda större delen av dessa kläder nu, t ex den fina blå klänningen ovan från asos. Jag behöver ju ha kläder som öppnas fram eller går att dra ner så mycket att jag kan amma...

Jag tog också en promenad i dag, i snöyran. Skulle nog inte gjort det. Jag och Katie skulle bara gå bort till min nyfunna vän Ellen (även hon trebarnsmamma), en promenad som borde ta ca 10 minuter. Efter 20 minuter satt barnvagnen fast i snön (och jag har ändå en praktisk modell utan minihjul). Jag både grät, höll på att svimma och svor högt och ångrade bittert att jag inte väntade tio minuter på bussen som går precis utanför huset. Väl framme hos Ellen var jag så svettig att jag inte hann självtorka förrän det var dags att gå hem två timmar senare. Då hade vägen plogats och jag kunde promenera hemåt utan att svära. Då kändes det rätt bra med lite motion. Den måste bara komma i lagom dos så här tre veckor efter kejsarsnittet...

Det allra bästa...

2010-12-12T18:18:00.002+01:00

Katie grät på förmiddagen. Kanske ont i magen, kanske bara lite övertrött. Jag satte på 'human' med The Killers och sen dansade vi. Hon mot min axel. Andades mot min hals. Salma dansade runt oss och Marius läste i kartboken på mattan inbäddad i solsken. Sakta slappnade min bebis av och somnade i mina armar. Jag tänkte att det här ska jag aldrig glömma. Hur det känns att pussa finaste bebisnacken och höra hur hon snusar ackompanjerad av Marius bokstaverande (a-ffff-rrr-iii-k-aa) och Salmas skratt...

Jag vill påstå att det var några av de bäst spenderade minuterna i mitt liv.

2010-12-11T20:53:00.002+01:00

Torsdagskvällen var gråt, gråt, gråt. Illa. Och jag och P vaggade, vyssjade och tröstade. Vid halv tolv gav vi upp och jag gick och la mig med bebis. Igår skippade vi badet på kvällen, bytte bara bebis och satte på pyjamas efter amningen och sen gav P flaskan. Jag organiserade lite kuddar i Katies säng så hon kan sova med huvudet liksom i en hörna eftersom jag har för mig att små bebisar sover bättre så. Lite trångt. Som om de låg bredvid mamma eller i famnen. Sen såg jag till att ena kudden var min så att det ska dofta lite mamma eftersom hon ju sover bra nära mig. Verkade funka eftersom hon sov från halv åtta till elva då jag tog upp henne och ammade. Försökte sedan få henne att sova vidare i sin egen säng men trots att hon var supertrött vaknade hon och grät varannan minut. Själv var jag dödstrött men ville verkligen sova utan en bebis bredvid och jag vill ju att hon ska kunna känna sig trygg och bekväm i egen säng. Tyvärr tror jag det var magont som gjorde det jobbigt för lillan men vid tolv somnade hon och minuter senare även jag. Sen sov hon till kvart över tre - yay! Sen ammade vi och sov bredvid varandra till efter sex - hurra!

Ikväll har hon sovit sedan sju och sover ännu, två timmar senare. Jag känner mig nöjd och hoppfull! Även denna lilla unge kommer lära sig sova!

En bra kväll...

2010-12-08T17:55:00.003+01:00

Ska inte klaga. Absolut inte. Bebis behövde vaggas och pussas på bara tre gånger igår sen sov hon till halv tolv. Helt underbart om det kan fortsätta så. Att vi sen ammade oss igenom natten är en annan sak... På förmiddagen idag var det definitivt jobbigt i magen för liten men att bäras mot axeln hjälpte ganska bra och annars stoppade jag in tutten i munnen på barnet så ofta som hon ville. Vi har haft en lugn eftermiddag, hela familjen. Katie har mest sovit, Marius och Salma har spelat WII med P och jag har hunnit färga håret, ögonbrynen och ögonfransarna samt fixa lite julklappar över nätet. Härom dagen satte P ihop julgranen och jag och barnen dekorerade den med bland annat mina fina nya hjärtan. Visst blev det tjusigt?

Snart blir det persisk mat och sen är det läggning för alla barnen igen. Så var den dagen slut.

Aj, sa bebis...

2010-12-07T18:46:00.002+01:00

Bebis har haft ont i magen ända sedan första natten på BB. Jobbigt, mest för Katie. Igår gick det dock väldigt bra för liten att somna. Jag badade och bytte på lilla fröken efter att ha ammat henne. Avslutningsvis fick hon ersättning och sen somnade hon fint i sin egen säng. Visst låg hon och knorrade sömnen men hon sov till tolv, från halv åtta. Bra där. Men ikväll ligger hon och vrider sig fast hon är supertrött. Hon har badat, fått magmassage, minifom, ammats, fått ersättning och somnat två gånger i sängen de senaste tjugo minuterna. Två gånger har jag vaggat och vyssjat och misstänker att det blir fler. Två gånger är ännu inte så mycket men som sagt. Kommer fler, tror jag. Men ännu är jag vid gott mod. För varje gång hon vaknar kan jag ju snusa henne i nacken och pussa mjukaste kinden.

Det är inte fy skam även om jag hellre pussar glad bebis än ledsen, förstås.

I adventstider...

2010-12-05T14:12:00.002+01:00

När Salma och Marius var och hälsade på mig och Katie på bb var det märkbart att Salma var ganska skeptisk till det här med bebis. Hon hade uppenbarligen inte förstått att det skulle komma en unge som vi sen skulle behålla. Det sista hon frågade mig innan hon och Marre åkte hem var 'mamma, ska du ta med bebisen hem sen' varpå jag svarar 'ja, jag hade tänkt det'. Hon tittade på Katie och sen på mig och sa 'jaha' och gick. Nu verkar det däremot ha vänt. Lillasyster har till och med benämnts som söt och till min mamma sa Salma 'du får vara försiktig med vår bebis'. Kan nog bli bra det här också, tror jag.

P är ute och åker pulka med barnen. Jag skickade med varm choklad och ostmackor så de blir väl borta ett tag. Katie sover här bredvid i soffan och allt jag känner för att göra känns olämpligt knappa tio dagar efter en bukoperation, särskilt som jag fortfarande har ont. Sätta ihop granen, dammsuga (vilket jag iofs slutade göra redan under graviditeten men nu är det liksom astmavarning här hemma så det skulle vara bra att göra), möblera om i Marius rum eller åka in till stan och julhandla. Det sistnämnda är uteslutet ändå eftersom jag är pank men drömma går ju. Äsch, jag byter väl en blöja istället. Då gör jag ju i alla fall nån nytta.

Idag.

2010-12-02T13:28:00.000+01:00

2010-12-01T17:45:00.002+01:00

Katie väl påklädd inför hemresan från bb.

Stoltaste storebror Marius!

Katie idag på förmiddagen. Fin!

2010-12-01T17:33:00.001+01:00

Finaste i världen!

2010-12-01T17:19:00.002+01:00

Jag kan inte sätta ord på hur otroligt lycklig jag är! Jag stod i duschen i morse och insåg att brösten värker av amningen, magen är blå och gul och gör ont inuti och över ärret, benen darrar för att jag knappt har ork att gå upp och ner i trappan efter denna brutala operation och axlarna värker eftersom jag sover i konstiga ställningar för att kunna amma. Fast det gör inget. Jag kan amma hela natten och vara helt slut av sömnbrist för det betyder ju att jag kan ligga och titta på min underbara dotter. Jag kan bära runt på henne hela dagen trots att armarna är som spagetti för då kan jag känna hur hon andas mot min axel. Ja, ni fattar. Jag är kär!

Imorgon.

2010-11-22T22:19:00.003+01:00

Imorgon. Som jag har väntat och längtat efter att få träffa dig! Jag kan nästan inte föreställa mig vilka känslor jag kommer att känna när vi ses men jag är så förväntansfull! Jag är väldigt, väldigt nervös också. Fast det har inte med oss att göra utan de människor som ska hjälpa dig till världen. För det är en av de saker jag inte kan göra. Tur för oss båda att andra kan, eller hur? Så jag ska koncentrera mig på vårt första möte och försöka att inte bryta ihop av nervositeten. Tänka sig, att du har funnits i mig i nästan nio månader och att du är något som jag och din pappa skapat. Jag tycker det är så fint att tänka på det. Vi två blev du. Och dina syskon. Eller ja, två av dem. Det är också förunderligt. Som jag älskar dem! Om du bara visste! Snart kommer jag med största sannolikhet att känna så för dig med. Det är bara lite konstigt att tänka sig att ytterligare en gång bli så där överväldigad av kärlek. För jag hoppas verkligen att du och jag ska bli kära i varandra. Helst på en gång men jag vet ju att det ibland tar lite tid. Och vi har ju hela livet på oss att lära känna varandra. Från och med imorgon bitti. Vi ses då.

Sista veckan...

2010-11-20T22:57:00.001+01:00

Jag och magen. Vi är ganska fina ju men snart, snart är det över!

SuperMarius....

2010-11-15T13:10:00.002+01:00

Detta skrev Marius på kylskåpet på min födelsedag, helt själv. Ser ni vad det står? Det är namnet på vår busshållsplats, fast lite felstavat... Men lika glad är jag för det! Duktiga, duktiga femåring!

Julklappar, nu börjas det!

2010-11-13T18:06:00.002+01:00

Denna godbit har jag önskat mig i julklapp av P. Det betyder alltså att jag har beställt den i hans namn åt mig själv. Underbart!

(väskan kommer från Chique.se och är av märket Friis & co)

Om jag var din hemmafru...

2010-11-13T17:08:00.003+01:00

Jag älskar att laga mat. Mitt problem är väl mest att jag inte har råd att laga allt jag vill. Att bläddra i fina kokböcker, fyllda med läckra recept och inspirerande bilder ger mig lite av en kick. Något säger mig att jag skulle älska att bläddra i den här: http://hemmafru.taffel.se/2010/10/30/omslag/
Gillar du mat och matlagning så klicka på länken och kolla in tidernas snyggaste kokboksomslag. Underbart och väldigt långt ifrån Leila Lindholm som annars är min köksgudinna...

Dags att gå och titta till den baconfyllda kycklingen som grillas i ugnen!

Galenskap...

2010-11-12T10:03:00.003+01:00

Så här tjusig var söta Salma igår hemma hos Emma. När vi gick därifrån var Salma inte sä söt längre utan mer Monster-Salma. Hon låg på golvet på i ICA och skrek, sparkade kvinnan framför mig i kön när vi skulle betala och vrålade en annan rakt i ansiktet (som försökte gulla med henne). Sen vägrade hon stå upp då jag skulle betala (efter att kvinnan framrör letat efter en krona i sin väska i en evighet) och efter att Salma skrikit utanför apoteket i en sisådär femton minuter hade vi missat två bussar hem. Mer skrikande följde, förstås, och senare en avsparkad sko som resulterade i att Salma var väldigt blöt om ena foten. Man blir ju det när man går utan sko i snö och slask. Jag sa åt ungen att sätta på sig skon när bussen kom men eftersom hon blankvägrade så lyfte jag på barnet och skon på bussen för att sju stationer senare lyfta av de samma. Marius lufsade efter, alldeles tyst. I ungefär tio minuter satt sen Salma på marken och sparkade runt sin sko och grät för att foten var blöt och hon inte ville ta på skon eller gå hem innan hon kapitulerade. Hon satte på skon och vi kom hem gråtande. Jag grät av ilska och trötthet men fick en fin, lång kram av P och så kändes det lite bättre.

För några dagar sen grät jag över byrån nedanför. När jag hade satt ihop den upptäckte jag att en bräda satt bak och fram vilket gjorde att en ful brun rand syntes ovanför översta lådan. P lyckades hålla sig för skratt och föreslog att jag bara skulle måla över randen eftersom att montera ned hela byrån inte kändes som ett trevligt alternativ. Jag grät i två timmar för att sedan ägna tio sekunder åt att måla randen.

Suddigt...

2010-11-09T13:38:00.002+01:00

Barnen är hemma med mig och P. Vi testar det nya minneskortet i telefonen genom att ta en massa suddiga foton. Ute snöar det och Marius oroar sig för sniglarna som bor i trädgården. Salma skriker åt bebisen i magen att komma ut. Jag hade visst sagt till barnen att bebis skulle komma när det blev vinter. Själv funderar jag på att julpynta. Passar till vädret, liksom.

Nu ska vi visst leka frisör. Det betyder att barnen borstar mitt hår medan jag njuter. Julpyntar lite senare, tror jag...

Idag...

2010-11-05T10:49:00.003+01:00

Lite oregelbundna sammandragningar, molande värk i magen, trött efter att ha vaknat av en rekordlång sammandragning och dessutom varit vaken fyra gånger i natt.

Nu slänger jag ut barnen på baksidan så jag kan lägga mig i soffan ett tag efter att vi ätit bullar och druckit jordgubb- och passionssmoothies.

Önskar mig lite vuxensällskap och gott kaffe.

Vackrast i världen...

2010-11-03T11:09:00.002+01:00

Marre på väg till dagis i morse. Jag är hemma och kollar på House med en blixtrande huvudvärk. I min mage sparkar bebis och på dagis är det Halloweenfest. Marius klädde ut sig till tomte och Salma till prinsessa. Hon var inte den enda prinsessan på dagis men han var definitivt den enda tomten. Mina hjärtan.

Sova...

2010-11-02T22:09:00.003+01:00

Man får så här fina blommor när man fyller 30, fick jag erfara i söndags. Känns bra. Gör huset lite trevligare.

I övrigt vill jag mest sova men det går dåligt. Jag vaknar ofta och har svårt att somna om. Många nätter vaknar jag tre-fyra gånger och det tar säkert en halvtimme att somna om, om inte mer. Ibland ligger jag vaken och vrider mig i vad som känns som timmar. Lägg till att det tar ett bra tag att somna på kvällen. Så. Nu har jag klagat av mig.

Imorgon är en ny dag och en ikeabyrå behöver monteras ihop. Fixar jag superlätt. Ingen frustration där inte, oavsett om jag sovit eller inte. Jag rapporterar efteråt...

Ja, må jag leva!

2010-10-31T16:13:00.003+01:00

Idag fyller jag 30 år så jag firar med att internetshoppa babyleksaker. Hade gärna internetshoppat lite till mig med men jag är fortfarande officiellt fattig student, i alla fall i några veckor till.

I morse smög Marius in i vårt sovrum och viskade 'pappa, pappa, jag är vaken nu så vi kan fixa lite till mamma'. P gick upp och väckte Salma och sen kom min fina, fina familj med presenter och sång. Det var rörande att se mina underbara barn alldeles strålande av glädje för min skull och väldigt trevligt att se P uppe så tidigt för en gångs skull!

Nu har jag gjort tårta med chokladfrosting på och snart blir det persisk mat till middag!

Vid trettio...

2010-10-29T21:14:00.001+02:00

När jag var tjugo trodde jag nog att vid trettio så skulle jag vara välutbildad med ett coolt jobb där jag fick resa mycket. Jag skulle leva ett häftigt liv med shopping, barbesök och kanske en och annan date med nån snygg, välutbildad man. Jag och mina vänner skulle ha fantastiska fester titt som tätt iklädda dyra märkeskläder drickandes coctails. Naturligtvis skulle jag ha en tjusig lägenhet i stan och kanske en angorakatt... Det var på den tiden då jag trodde att kärlek var allt i ett förhållande och barn var något man planerade.

Det blev inte riktigt så. Min utbildning är vilande och kommer knappast leda till ett jobb där jag reser mycket. Särskilt inte med tanke på att jag vid trettio kommer bli trebarnsmamma och dessutom lider av en enorm flygrädsla. Visst gillar jag att shoppa men det blir mest på internet för det är stört omöjligt att gå i affärer med småbarn och gå själv hinner man ju aldrig med. Sist jag var på ett barbesök drack jag två lättöl och åkte sen hem för att sova vid 22 medan mitt sällskap drog iväg i natten för att bli dyngraka och somna med partykläderna på. Nu är jag i o f s gravid (oplanerat, så klart) men har liksom kommit till den punkten att det många gånger är för jobbigt att gå ut eftersom 1. det är långt och jobbigt att åka hem och 2. det är inte värt det dagen efter med tanke på att barnen går upp vid 7-tiden. Så istället för barbesök eller coola fester blir det mest sunkvin på någons balkong, oftast någon som bor nära en själv och som även den har barn. Då är man på samma nivå. Och den där lägenheten i stan... nä, vi bodde visserligen ett tag på Kungsholmen men det var en tvåa i andra hand. Nu bor vi ett stort radhus i ingenstans men när någon frågar hur det är mumlar vi bara nåt om 'barnvänligt' och 'grönområden'. Ingen katt blev det heller. Jag skulle aldrig stå ut med alla katthår och för övrigt har vi dammråttor, husspindlar och en massa mygg som det är (man gör ju ändå inget annat än att städa så varför öka på skiten). Det räcker. Och den där snygga, välutbildade mannen som jag skulle gå på date med? P är inte så välutbildad men jag tycker ju i alla fall att han är snygg. Fast man kan ju inte påstå att vi datade över huvud taget. Vi drack för mycket vin en kväll, hamnade i säng, gifte oss två veckor senare och då var jag redan gravid. Han bodde i ett rum stort som en garderob och jag med mina kompisar i en lägenhet full med kackerlackor. Det enda coola var väl att det var i London men det visade ju sig senare vara roten till alla problem eftersom P var illegal invandrare och det visade sig vara lite mer komplicerat att ta med honom till Sverige än jag trott.

Fast jag är ju väldigt glad för allt detta. Jag har ju ett underbart liv med min lilla familj och det hade varit väldigt tråkigt om allt hade gått precis så där som jag trodde för tio år sedan. Några saker på vägen hade ju gärna fått gå lite smidigare och den där lägenheten i stan hade jag gärna haft men på det stora hela är jag nöjd. Och lycklig.

Fantasier...

2010-10-24T22:29:00.003+02:00

Jag passade på att vila lite efter att systerdottern, Yrvädret, åkt hem. Marius och Salma lekte i sina rum tillsammans och jag lyssnade på deras samtal.

Marius; 'Salma, nu leker vi att vi åker båt'
Salma; 'Aaa, en stor båt'
Marius; 'Som är i guld'
Salma; 'Aaaa. Fast nu kom det en häxa. Aaah!'
Marius; 'Hjääälp! En läskig häxa!'
Salma; 'Jag räddar dig, Marius! Så där, nu bäddar jag'
Marius; 'Åh, bädda här'
Salma; 'Aaa. Fast nu ska vi dricka kaffet'
Marius; 'Nej, jag vill ha te'
Salma; 'Okej. Vi ska dricka te. Fast nu kom en spindel. Jag är den gröna'
Marius; 'Aaaa. Jag är super Mario. Jag är så snabb och vi ska slå spindeln'
Salma; 'Aaa. Vi slår den'

Sen hörde jag bankande och en liten plastspindel som slängdes ut ihallen. Av jublet att döma lyckades super Mario (aka Marius) och den gröna (dvs Luigi, aka Salma) med att slå den.

Hela leken verkade totalt osammanhängande i mina öron, de hoppade från en sak till en annan utan särskild orsak. Fast det är underbart att höra deras sätt att fantisera och hur de bara kastar ur sig idéer och spinner vidare...

Åh...

2010-10-24T09:05:00.002+02:00

Underbar hjärtljusstake från Walther & co. Bild från Syster Lycklig.

Vacker silverlampa från House Doctor. Finns bl a på Su Casa.

Ljuskrona från Miljögården hos bl a Fröken Fräken. Den skulle göra sig fin ovanför mitt köksbord, eller hur?

Fina bakelseaskar från Kremmerhuset i Norge.

Eftersom jag är hemma och är sjuk så passar jag på att spana på fina saker på internet. Finns så mycket! Det regnar och jag vill inte göra någonting. Hoppas ni alla har det bra!

Lagom mängd kärlek...

2010-10-21T21:34:00.002+02:00

Salma lindade sina små armar runt min hals och pussade mig först på ena örat, sedan på andra. Hon fnittrade förtjust när jag skrattade. Det kittlades. Sen satte hon sig i mitt knä och måttade med händerna några centimeter ifrån varandra och sa; 'Mamma, jag älskar dig så här mycket. Det är lagom mycket'.

Allra finaste vänner...

2010-10-20T10:50:00.003+02:00

Har ni träffat den här kvinnan? Det har jag. Jag har gått i skola med henne, försörjt henne med öl och delat säng med henne. Vi bodde tillsammans i London ett tag och vi delade en dubbelsäng. Ibland kramade hon mig i sömnen. Hon dekorerade vår lägenhet med billigt julpynt från IKEA. Visst är hon vacker? Kanske den vackraste jag känner. Jag skulle lätt byta hur jag ser ut med hur hon ser ut. Och sen är hon smart också. En väldigt vettig person. Tänkte bara berätta det.
Och den här kvinnan då? Henne har jag känt mer eller mindre i nästan 30 år. Fast vi blev inte riktigt nära vänner förrän i början av tonåren. Ingen känner mig lika bra som hon gör. Det finns ingen som jag kan vara så ärlig mot som henne. Vi har också bott ihop, rest ihop, blivit fulla ihop och älskat x-files tillsammans. Hon är gudmor till Marius och har hållit Salma innan jag ens såg henne första gången. Hon är en intelligent och rolig och jag önskar att hon ville skaffa en blogg så jag kunde roa mig med att läsa den dagligen.

Jag tror att dessa två bli utmärkta gudmödrar till min kommande bebis och jag är så glad att dom tackat ja!

Egentid...

2010-10-19T12:38:00.002+02:00

Fina Salma!

Salma och Fishy väntar på tåget.

Förra veckan var jag och Salma i stan och fikade med min syster, systerson och pappa. Efteråt gick Salma och jag på Max och åt hamburgare. Det var så trevligt. Salma pratade och pratade och jag lyssnade. Hon är så fin!

Så himla mysigt...

2010-10-16T11:58:00.002+02:00

Så här såg det ut igår när jag och barnen åt middag. Vår nya ljusslinga lyste upp fönstret och när jag frågade barnen om det var lagom mysigt så sa Salma att det tyckte hon. 'Verkligen laaaagom, mamma' var hennes svar. Marius däremot tyckte att det var 'för mycket mysigt' men fastslog att han 'gillar för mycket mysigt'. Bra, tycker jag, för det gör jag också.

Söt som socker...

2010-10-15T14:42:00.002+02:00

Blev alldeles nyss lite rädd för mig själv. Orkade inte äta upp havrebollen jag köpte på ica. En enda havreboll! Jag menar, jag är ju gravid!

Nu åt jag ju upp den ändå. Man kan ju inte lämna en tredjedels havreboll. Jag menar, jag är ju gravid.

Jag, en kejsarinna...

2010-10-14T18:59:00.004+02:00

Jag är så nervös inför snittet. Vaknade inatt med ångestkänslor över operationen. Men, tänker ni kanske, du har ju gjort det två gånger förut? Visst har jag det men första gången var det ett sådant kaos att jag aldrig hann förstå vad som hände (förutom att min värsta mardröm höll på att besannas). Andra gången hann jag väl fatta men jag var ju mitt uppe i värkarbetet och har ju varit sövd båda de andra gångerna. Nu ska jag ju vara vaken och få bedövning (stor nål i ryggen) utan att flåsa mig igenom en värk. Jag ska bara sitta där och fokusera på att få en fet nål i ryggen fast någon antagligen säger åt mig att fokusera på andningen eller nåt annat (som om det kommer hända). Sen ska någon sätta en kateter på mig (tidigare har jag vaknat upp med kateter men aldrig varit vaken när den satts). Sen ska jag ligga halv/ helnaken i en operationssal medan en drös människor karvar i mig. Något som visserligen inte ska göra ont men som jag vet att man känner ändå. Obehagligt. Att känna utan att känna vad. Nu har jag ju dessutom varit med vid kejsarsnitt under min praktik på c-op så jag vet ju hur mycket det dras i den stackars mamman med diverse hakar och händer. Ugh!
Åh, jag vill inte! Jag vill inte ha en massa ont i veckor efteråt och jag vill inte att det ska gå sådär lång tid innan man kan ta ens en ynka promenad runt huset eller ha ett otrevligt sår på magen... Jag vill inte vara vaken men verkligen inte sövd heller. Jag vill bara ha min bebis! Samtidigt är jag ju jävligt glad över att det finns en möjlighet för folk som jag, med för trångt bäcken, att få barn. Och sen är det ju så att jag inte har nåt val. Ska barnet ut så är det så här det måste bli och nu får jag ju kanske min enda chans att se ett av mina barn komma till världen och dessutom få hålla bebisen direkt. Men kejsarsnitt är aldrig något jag drömt om, tvärtom.

Fisksoppa...

2010-10-14T14:13:00.002+02:00

Härom dagen gjorde jag denna underbara fisksoppa med saffran och vitt vin. Den är liksom det mesta jag lagar ganska enkel. Fräs lite lök och vitlök i olja tillsammans med en tärnad fänkål. Tillsätt en burk krossade tomater, ett kuvert saffran, en liter fiskbuljong (en liter vatten + 2 fiskbuljongtärningar), en halv flaska vitt vin samt salt och peppar. Koka upp. Släng i 3 skivade morötter och fem, sex potatisar i bitar. När grönsakerna börjar bli klara lägger du i 800 g fisk (jag hade pangasius denna gång, annars t ex torsk. Lax funkar säkert också fint). När fisken fått sjuda med i ett par minuter är det klart! Serveras med fördel till ett gott bröd!
Fantastiskt gott!

Önskelista...

2010-10-11T19:21:00.002+02:00

Jag fyller ju år snart och har funderat på vad jag önskar mig. Här är en del av det jag suktat efter den senaste tiden...

En Moccamaster är aldrig fel. Brygger supergott kaffe och dessutom är den ju snygg! Tyvärr är den ju ganska dyr...

Ännu dyrare är förstås en diskmaskin (och särskilt denna snygga retromodell från Smeg). Men tänk vad skönt att slippa diska efter tre ungar (och P). Minns med fasa alla de vällingflaskor som jag diskat i mina dar...

Kolla in dessa godbitar från Lush! Jag älskar att strosa omkring inne på Lush för det doftar så sagolikt där. Ah! Dessutom älskar jag deras produkter, även om jag inte är ett fan av badande i badkar. Deras badbomber är underbara, deras hudcrémer gör huden silkeslen och man bara måste älska deras färska ansiktsmasker!

Bortsett från dessa saker så kan man aldrig få för många böcker, eller hur? Jag skulle hemst gärna läsa Robert Gustavssons bok och så finns det ju en massa fina inredningsböcker bl a Anna Örnberg. Inredning kan man för övrigt aldrig få för mycket av, särskilt inte zinkhus ;)

Så, vad tycks? Bra saker, va? Kommer jag på nåt mer så är ni de första som får veta det!

Matmamman...

2010-10-10T18:27:00.002+02:00

Ikväll blev det kyckling i röd curry och kokosmjölk med kumminris. P gillar det väldigt mycket och det går fort att laga. Dessutom är det inga problem att laga stora mängder så alla får matlåda, om det nu behövs. Så här gör man;
Stek upp några kycklingfiléer i bitar. Salta och peppra lätt och ha sedan i två, tre vitlöksklyftor som du hackat grovt. Stek lite till så att kycklingen får fin färg. Släng i några matskedar röd currypasta (eller grön, om du hellre gillar det) och rör runt. Sen är det bara att hälla på en till två burkar kokosmjölk och låta det puttra en stund. Om jag bara har fryst broccoli brukar jag koka upp den vid sidan av och bland i mot slutet men man kan ju naturligtvis låta den puttra med från och med att currypastan slevas i. (Godast är dock färsk broccoli och gärna lite bambuskott också.)
Riset kokar du som vanligt (jag använder basmatiris) men låt en grönsaksbuljongtärning och en till två teskedar cumminfrön koka med. Eventuellt kan du ju ha lite korianderpulver och spiskummin i också.
Klart!

Till efterrätt hade matmamman bakat både chocolate chip cookies och kardemummakaka! Så fantastiskt gott! Båda kaksorterna är gjorda efter Leila Lindholms recept i 'a piece of cake'.

Top Gear!

2010-10-09T22:00:00.002+02:00

Jag vet ingenting om bilar. Jag har inget körkort. Om någon frågar mig vilken sorts bil vi har skulle jag svara en mörkblå. Men jag älskar Top Gear. Ja, ett program om bilar. Men har du inte sett det så gör det, oavsett om du gillar bilar eller ej, oavsett om du kan nåt om dem eller ej. För May, Hammond och Clarkson är underbara. Kunniga när det gäller bilar, visst, men också så fantastiskt roliga. Femton säsonger har serien gått och av det jag sett är mitt favoritklipp när de undersöker hur det kommer sig att britterna gillar att semestra med husvagn så mycket. Det slutar med att trion bränner ner både sin egen och campinggrannens husvagn http://www.topgear.com/uk/videos/camp-fire .

För tillfället är Top Gear faktiskt mitt favoritprogram. Eftersom jag är så hormonfylld och känslig kan jag inte se något program eller film som gör mig minsta upprörd eller rörd. Alltså inga hemska dokumentärer, ingenting i skräck-genren, inget romantiskt, inget sorgligt, ingen kriminalserie osv. Så Top Gear är helt säkert. Tre roliga män som kör bil. Inget att bli upprörd över! Underbart (och ibland till och med lärorikt)!

2010-10-08T22:18:00.002+02:00

Här är lilla (?) jag i vecka 33. Ganska fin va? Fina Jenny tog bilden åt mig så nu har jag väl sammanlagt fem bilder på mig och magen från denna graviditet.

Idag var jag på Hem & Villa mässan i Älvsjö. Det var trevligt och jag lyckades fynda lite inredning. Fick mig att vilja flytta ännu mer. Tyvärr fanns där inga erbjudanden på fantastiska hyresrätter i Fredhäll, vilket vore min dröm. Om nån hittar en sån lägenhet eller känner nån som har en och vill ge den till mig så ring, maila, skicka ett brev!

Annars? Om fem veckor kommer min bebis ut (med lite hjälp). Yay!

Snygga modemamman...

2010-10-07T18:54:00.004+02:00

Igår var det en tjej på ica som undrade om min jacka är en gravid-jacka. Nej, svarade jag, det är en jacka för o-gravida och om man tittar närmare ser man att jag slitit bort de flesta knappar i mina försök att knäppa den. Tjejen skrattade och sa att jag hur som helst var så himla snyggt klädd! Jag blev så himla glad!

Fixat...

2010-10-07T18:45:00.003+02:00

Har fixat lite på min älskade köpmannadisk. Ovan ser ni hur det såg ut innan och nedan resultatet av dagens ansträgning. Jag är mycket nöjd även om spegeln är i guld och inte silver som jag helst velat ha. Den har jag för övrigt fått av snälla Elle. Tack för den!

Som en prinsessa...

2010-10-06T11:35:00.002+02:00

Äntligen har Salma fått upp sin sänghimmel som hon fick i födelsedagspresent av sin fina gudmor Alex. Salma är så lycklig men Marius är avundsjuk. När han såg Salma krypa in under täcket och titta lyckligt på sänghimmeln utbrast han 'åååh, min säng är så tråkig, ju'.

Monstermamman...

2010-10-04T18:47:00.002+02:00

Alltså. Dessa spareribs var gudomliga! Alldeles klibbiga och söta och underbara! Tack, Leila Lindholm för det receptet! Coleslawen var väl sådär och eftersom jag glömt att köpa potatis fick jag ta till en påse frysta pommes men det gick hem hos barnen i alla fall. Apropå en fin kväll, som jag skrev i förra inlägget så slutade denna middag med att jag förvandlades till Monstermamman. Salma har vid måtiderna lite svårt att sitta still. Denna var inget undantag. Salma åt, vilket hon brukar göra, men halvsittandes, med ena foten på bordet, med ryggen åt bordet, sjungandes och med händerna. När hon till slut hängde över bänken och använde bordet som någon form av bardisk röt (läs vrålade) jag till. Ordentligt. Resultat: tårar och typ ett ton skuld. Marius pep att han var mätt och gled ljudlöst iväg till badrummet medan mamman morrade och torkade av dottern som stortjöt. Efter att ha torkat lite tårar försökte jag förklara för Salma varför jag blev så arg. Jag bad också om ursäkt för att jag skrikit åt henne och hon bad om ursäkt för att hon inte suttit still. Sen kom jag överrens om med P att om Salma nu inte kan sitta ordentligt får hon sitta i barnstolen. Salma sa 'nej, tack, jag kan sitta ordentligt nu' när jag förklarade för henne men vi får väl se.

Nu vill jag bara att den här dagen ska ta slut så att jag kan börja om imorgon och vara den där underbara mamman (som inte vrålar utan bara höjer rösten till ett auktoritärt men pedagogiskt läge) som jag vet bor i mig, djupt därinne.

2010-10-04T17:50:00.002+02:00

Kan inte sluta älska mina zinkhus. Tände dom medan jag lagade spareribs, coleslaw och pommes som vi nu ska avnjuta! Hoppas alla andra har en lika fin kväll!

Vitt is the shit!

2010-10-03T20:08:00.002+02:00

Har ägnat mig åt att måla om bokhyllorna. Nu är dom vita och fina! I vanliga fall gör jag sådana här saker snabbt och, måste medges, lite slarvigt. I detta fall blev det långdraget och, måste medges, lite slarvigt. Svårt att böja sig, sträcka sig och så vidare eftersom minsta lilla ansträgning ger fantastiska förvärkar. Dessutom tog färgen slut mitt i projektet och var sedan slut hos leverantören men det vore ju inte jag om jag inte struntat i att samma nyans inte fanns att tillgå utan gick till en annan färghandel. Jag hade naturligtvis inte med mig vare sig färgprov eller annat utan gissade mig till rätt nyans, som kanske inte var exakt samma som den jag tidigare använt men, men. Om man inte har alltför höga krav blir man heller inte alltför besviken! Och jag är ganska nöjd. Så det så. Det blev ju klart. Och det blev ju vitt!

För övrigt vill jag bara tända mina zinkhus och längta efter julen. Och fundera över min önskelista till min födelsedag!

30...

2010-09-28T20:58:00.002+02:00

Snart fyller jag 30. Trettio år. Det känns mer vuxet än vad jag egentligen känner mig som. Fast utifrån kan det nog verka som om jag är rätt vuxen. Jag menar, jag har ju två barn och en bebis på väg. Jag är gift sedan snart sex år tillbaka och har ett radhus med trädgård. Vi har en bil, en grästrimmer, tvättmaskin och jag kan väl det mesta man kan veta om föräldrapenning, VAB-regler och poäng på ICA-kortet. Jag har hanterat diverse jobb (arga kunder, gulliga små tanter och vassa köksknivar) och jag har baddat små feberheta pannor mitt i natten, torkat bajs, pottränat, blivit kejsarsnittad, fått visdomständer, dragit ut några visdomständer, blivit för gammal för SJ:s ungdomsrabatt, varit mammaledig, tagit en massa högskolepoäng och frågat om vintips på systembolaget där jag för övrigt fått handla lagligt i tio år. Så varför känns det ändå pirrigt varje gång jag ska handla på bolaget? Varför känns det som att jag vill dra ut i världen och tågluffa? Eller som att när jag sitter hos barnmorskan och diskuterar läkartider och foglossning får känslan av att hon ser mig som ung, oansvarig tonårsmamma? Önsketänkande? För jag ser ju inte ut som 18. Det är ju ingen som frågat om leg på systemet de senaste åren vad jag kan minnas. Fast det kan ju förstås ha att göra med att jag alltid handlar på samma systembolag...

Ja, hur som helst. Undrar om jag någonsin kommer känna mig som den åldern jag är? Gör man det? Gör andra det?