Skönsång...

Jag vaknade till tonerna av Salmas morgonsång; 'ååååh, bajs, ååååh, baaajs, bajsbajsbajs, bajskooorv'.
Det var en trevlig omväxling från 'aaah, Marius slog mig/retade mig/slickade på mig/tog min snorkråka' (sagt med den gnälligaste röst en treåring kan framkalla).

Oavsett hur man känner för bajs och snorkråkor blir man otvivelaktigt exponerad för sådant när man har barn. Det blir nästan komiskt när andra inte inser det. Som igår då min mans vänner var över på middag och kvinnan i sällskapet ska berätta om dålig livsmedelshantering p ett tidigare jobb. I all välmening säger hon att hon kanske ska vänta med att berätta de äckliga detaljerna till maten är uppäten. Inombords tänker jag att hon kan ju förstås inte veta att jag samma dag blivit kissad på (av Katie), tvättat hela familjens underkläder (endast två av fem är torra i den här familjen, och en vecka i månaden bara en av fem) samt att jag, när jag dammsög, hittade en hoprullad gammal kissblöja under sängen. Och den har legat där länge... Dessutom slår det aldrig fel, varje gång vi ska äta måste minst en unge bajsa.
Men som sagt, utåt sett ser vi ganska normala ut och kvinnan i fråga har ju ingen aning om vilket äckelpäckel som döljs bakom medelklassfasaden, hehe! Nu ska jag, håll i er, gå och torka bajs.


- Posted using BlogPress from my iPhone