Lilla mormor...

Min mormor dog i förrgår. Så här såg hon ut för ungefär sextio år sedan när hon gifte sig med min morfar.
Min mormor och jag hade inte en särskilt nära relation de senaste åren men hon uttryckte flera gånger hur stolt hon var över mig. Att jag lyckades studera samtidigt som jag hade små barn, att jag hade hittat mig en så bra man och att jag var en fantastisk mamma. Och det var fint att höra.
När jag tänker på Mammo kommer jag alltid att tänka på plocka blåbär i skogen, smörstekta kantareller, stickade raggsockar, korsord som hon löste med ord som hon stavade lite hur som helst så det skulle passa in, hur hon sörplade när hon drack filmjölk ur glas, korvsoppa, hur hon sjöng för sina barnbarn när de skulle sova, leka koja på lilla berget, spela memory och att hon tyckte hela världen var en ganska läskig plats förutom hennes älskade Virkby. I hela sitt liv sminkade hon sig aldrig, drack aldrig alkohol och flyttade aldrig ifrån den by hon växte upp i. Men hon reste gärna, helst till Kanarieöarna, och hon gjorde till och med en ansträgning att lära sig engelska på äldre dar. Hon hade dock väldigt svårt att få till uttalet så det var aldrig någon som förstod henne men hon var stolt över sig själv!
Hon såg glädjen i det lilla, det vardagliga, och fann största glädjen i att dansa, vara ute i naturen och i sina barnbarn.