

'Mamma, titta', skrek Salma när vi väntade på bussen. 'Vi hoppar i vattnet, sen hoppar vi här och så gör vi spår så folket vet att vi varit här'.
Alltså, ungefär samma sak som när jag bloggar. Man vill lämna nåt efter sig.
Om allt det vardagliga i livet och de små äventyren jag får ta del av som mamma nu när jag och min man äntligen lever ett relativt vanligt liv. En kärlekssaga, helt enkelt...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar