Om allt det vardagliga i livet och de små äventyren jag får ta del av som mamma nu när jag och min man äntligen lever ett relativt vanligt liv. En kärlekssaga, helt enkelt...
Jag är, för det mesta, lyckligt gift med min iranske man som det tog sju månader att få hit. Vi träffades i London och det började som vänskap med prat om ett skenäktenskap för att hjälpa honom få uppehållstillstånd. Innan bröllopet hade dock kärleken spirat och även det frö som blev vår son. Marius föddes september 2005 i London, med katastrofsnitt, och det var nära att han strök med p g a slarv och inkompetens. Nu mår han dock bra och familjen har utökats med Salma som föddes i juni 2007. I och med hennes födelse är det nu en gång för alla bestämt att Marresmamma inte kan föda sina barn på vanlig väg. I november 2010 kom min egen lilla cerazette-bebis Katie till världen med planerat kejsarsnitt och för första gången var jag vaken och fick möta min bebis på en gång. Vilken upplevelse! Så nu är vi på god väg mot storfamiljen jag drömt om de senaste åren och det innebär en massa skrik, bajs, snor, slem, trots och fantastiskt mycket kärlek! Som ni förstår upptar detta, och mina studier till sjuksköterska, större delen av min tid men någonstans därute har jag en massa underbara vänner som jag knappt hinner träffa men nu kan de ju å andra sidan läsa om mig i min alldeles egna blogg!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar