Okej. Det mesta funkar fint här hemma förutom just själva insomnandet på kvällen. Lustigt att det är så svårt just då. Katie vill bara somna i mammas famn, helst med en tutte i munnen. Och det kan man väl förstå, det är ju det bästa en liten bebis kan föreställa sig. Några kvällar har bebis somnat själv men för det mesta är det mamma som gäller... Så är det just nu. Annars är det, som sagt, bra.
Fast jag känner mig lite ensam. Det är ju svårt att gå iväg och få lite egentid för ifall bebis vaknar måste jag rusa hem. Hon vill ju som sagt bara ha bröstet på kvällen och natten, alltså mamma. Pappa duger då rakt inte, hon bara gråter. Men det är väl en fas som allt annat.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar